Efter en framgångsrik advokatkarriär utnämndes Frederik Stang 1845 till statsråd. Som inrikesminister 1846–56 gjorde han betydande insatser för näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling. Stang var en av de främsta företrädarna för den ekonomiska liberalismen i Norge. Samtidigt representerade han i politiskt avseende den traditionella ämbetsmannakonservatismen. Som försteminister 1861–73 och statsminister