habitus
habitus [haʹ-] (latin, ’utseende’, ’(yttre) gestalt’, ’beskaffenhet’, ’tillstånd’), disposition eller beskaffenhet som gör att någon vanemässigt förhåller sig på ett visst sätt.
Termen går tillbaka på Aristoteles och blev central i skolastikens etik och teologi. Man menade t.ex. att den genom sakramenten förmedlade nåden möjliggjorde habituella akter av tro, hopp och kärlek.
Källangivelse
Vill du komma åt hela artikeln?
Objektiv och pålitlig kunskap.
Prova det, du kommer att gilla det!
Marknadsledare i Sverige.