immanensantagandet
immanensantagandet (bildning till latin immaʹneo ’förbli i något’, av prefixet in- och maʹneo ’förbli’), det av Leibniz gjorda antagandet att predikatet i varje sant omdöme är inneslutet i subjektets idé, varför alla sanna omdömen sub specie aeternitatis (ur evighetens synvinkel) är analytiska sanningar.
Tanken upptogs senare av de tyska idealisterna och utvecklades vidare hos F.H. Bradley i dennes lära om ”det absoluta”. Hos Leibniz är tanken nära sammankopplad med läran om den prestabilerade harmonin och hans försök att lösa teodicéproblemet.
Källangivelse
Vill du komma åt hela artikeln?
Objektiv och pålitlig kunskap.
Prova det, du kommer att gilla det!
Marknadsledare i Sverige.