noʹvus hoʹmo (lat., egentligen ’ny man’), i den romerska republiken benämning på en politisk uppkomling, emellanåt använd om en person som genom att bekläda ett lägre statsämbete (t.ex. quaestor) vunnit säte i senaten som den förste av sin släktgren, men framför allt om den som utan att tillhöra nobiliteten (jämför nobiles) lyckats bli konsul.