Simultanscenen var vanlig i medeltidens religiösa skådespel (se mysteriespel) och används även i senare tiders teater, t.ex. för att visa flera interiörer samtidigt på scenen (Nestroy, Piscator, O’Casey). Simultanscenen skapar synliga relationer mellan olika delar av den föreställda världen och därmed även en tankemässig enhet.