topos
topos [tɔʹ-] (grek., ’plats’), pluralis toʹpoi, i klassisk retorik ”plats” där argument kunde hämtas.
Motsvarande latinska term är locus, pluralis loci. Topoi kunde anta karaktär av sentenser eller formler, och under 1500- och 1600-talen lade man upp samlingar av loci för bruk i tal och skrift; jämför loci communes. I ”Europäische Literatur und lateinisches Mittelalter” (1948) visade E.R. Curtius att litteraturen fram till
Källangivelse
Vill du komma åt hela artikeln?
Objektiv och pålitlig kunskap.
Prova det, du kommer att gilla det!
Marknadsledare i Sverige.