Benämningen uppkom för att skilja de goter som på 200-talet bodde norr om Svarta havet från de visigoter som bebodde Dacia. Ordet ”östgoter” härrör från 500-talet, då Cassiodorus omtolkade folk­namnen geografiskt; den egentliga betydelsen av ostro- (ursprungligen austro-) är troligen ”glänsande”.