expressionism

expressionism (franska expressionnisme, ytterst av latin expreʹssio ’uttryck’), riktning inom 1900-talets

(11 av 17 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Bildkonst

I första hand betecknar expressionism numera en starkt målerisk modernism med primitivistiska drag i tysk, österrikisk och skandinavisk konst under 1900-talets första årtionden. Termens ursprung är omdiskuterat, liksom frågan om vilka konstnärsgrupperingar och enskilda konstnärer som skall räknas dit. Klart står att de franska fauvister som 1911 visades på Berliner Sezessions 22:a utställning i utställningskatalogen betecknades som expressionister. Samma år användes beteckningen med likartad syftning i Sverige, men den fick snart vidare innebörd. I kretsen kring Herwarth Walden och hans

(80 av 772 ord)

Arkitektur

Expressionismen utgör inom arkitekturen en sammanfattande beteckning för hållningar i opposition mot rationalismens och klassicismens disciplinerade arkitektursyn, särskilt framträdande mellan 1910 och 1930. Det dramatiserande synsättet hämtade sina uttrycksmedel ur bildkonsten, såväl måleri som skulptur, men också naturformer

(38 av 271 ord)

Litteratur

Termen expressionism hade redan i flera år använts om måleri när den österrikiske författaren Hermann Bahr tillämpade den på samtida diktning i sitt arbete ”Expressionismus” (1916).

Den litterära expressionismens blomstring omfattar tiden från omkring 1910 till början av 1920-talet. Rörelsen knyter sig främst till Tyskland, där den bl.a. gav upphov till en mängd manifest och tidskrifter. Allmänt innebar

(58 av 408 ord)

Drama och teater

Inom dramatiken är expressionismen i främsta rummet en tysk strömning under det slutande 1910-talet och förra hälften av 1920-talet. Den vill i första hand gestalta en subjektiv verklighetstolkning, som jaget projicerar på omgivningen. Expressionismens dramatik är avantgardistisk i formspråket genom att i episk form återge en själs konfliktsituation – vad dess teoretiker Paul Kornfeld betecknar som ”Seelendrama”. Man

(58 av 413 ord)

Film

Det är främst den tyska filmen på 1910- och 20-talen som brukar kallas expressionistisk. Influenserna i periodens viktigaste filmer kom från den litterära expressionismen och de samtida teaterregissörerna, speciellt Max

(30 av 210 ord)

Musik

Inom musiken används ordet expressionism i skiftande betydelser, men huvudsakligen avses en stilperiod med Arnold Schönbergs, Anton Weberns och Alban Bergs fria atonala, icke seriebunda verk från ca 1910 till ca 1920. Benämningen användes i tryck om musik först 1918, men de tre tonsättarna umgicks

(45 av 319 ord)

Information om artikeln

Medverkande

  • Björn Linn
  • Hans-Olof Boström
  • Maaret Koskinen
  • Peter Hallberg
  • Sverker R. Ek
  • Tore Eriksson

Litteraturanvisning

Bildkonst:
D.E. Gordon Expressionism. Art and Idea ( 1991);
E. Lidén, Expressionismen och Sverige ( 1974);
P. Selz German Expressionist Painting ( 1957);
M. Werenskiold, Ekspresjonisme, begrepets opprinnelse ogforvandling ( 1982).
Arkitektur:
W. Pehnt, Die Architektur des Expressionismus ( 1973).
Litteratur:
K. Edschmid, Lebendiger Expressionismus ( 1961);
W. Muschg, Von Trakl zu Brecht: Dichter des Expressionismus ( 1961);
P. Raabe (utgivare), Expressionismus: Der Kampf um eine literarische Bewegung ( 1965);
W. Rothe (utgivare), Expressionismus als Literatur ( 1969).
Drama och teater:
E. Krispyn, Style and Society in German Literary Expressionism ( 1964);
R. Samuel & R.H. Thomas, Expressionism in German Life, Literature and the Theatre 1910–1924 ( 1971).
Film:
L. Eisner, The Haunted Screen ( engelsk översättning 1969).
Musik:
V.B. Weber, Expressionism and Atonality ( 1971).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, expressionism. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/expressionism