jorden

jorden, latin Tellus, tredje planeten i solsystemet räknat från solen. Jorden anses ha bildats samtidigt med de övriga planeterna för ca 4,6 miljarder år sedan. Jorden är den enda himlakroppen i universum där vi vet att liv har uppstått. Banan kring solen är svagt elliptisk; omloppstiden ett år. I januari är jorden närmast solen (147 miljoner km) och rör sig som snabbast, i juli längst bort (152 miljoner km) och rör sig som långsammast (medelavstånd 149,6 miljoner km). Medelhastigheten är 107 000 km/h.

Jorden roterar kring en tänkt axel, vars skärningspunkter med jordytan utgör de geografiska nord- och sydpolerna. Rotationen sker från väster till öster, ett varv på ett dygn. Jordaxeln bildar f.n. en vinkel på 23,5° mot normalen till banellipsen och pekar ungefär mot Polstjärnan. Jorden är omgiven av magnetfält (liknar en magnetisk dipol) med en axel som avviker ca 11,5° från jordens rotationsaxel.

I jordens inre finns en klotformig, flytande kärna med en radie ungefär som halva jordens. Utanför finns manteln mellan ca 10–50 och 2 890 km djup. Jordskorpan och övre manteln bildar litosfären, som är sammansatt av s.k. plattor vilkas gränser på jordytan utgör seismiskt eller vulkaniskt aktiva områden. Ytterst finns jordskorpan, ca 35–50 km tjock under kontinenterna och ca 5–15 km tjock under oceanerna. Jordytan upptas av hav (oceaner) och kontinenter med grundhav. Livet på jorden är hänvisat till ett tunt skikt nära jordytan, biosfären. Se även solsystemet, atmosfären, plattektonik och hav.

Ända fram till för ca 200 år sedan fanns inte mer än 1 miljard människor på jordens yta. Därefter har utvecklingen gått fort, och 2050 förväntas vi vara inte mindre än 10 miljarder människor på jordens yta.

Visa hela artikeln