keramiʹk (ytterst av grekiska keramikēʹ (teʹchnē) ’krukmakar(konst)’, av keramikoʹs, av keʹramos ’krukmakarlera’,

(12 av 81 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Materialteknik

(1 av 1 ord)

Produkter

Inom den traditionella keramiken tillverkas hushålls- och konstgods, sanitetsgods, elektriska isolatorer, golv- och väggplattor samt mur-, fasad- och taktegel. Viktigaste råmaterialet är kaolin och andra leror. Till traditionell keramik räknas också

(31 av 218 ord)

Råmaterial

Även om de nämnda materialen och tillämpningarna är mycket olika gäller att processtekniken är ganska likartad. Flertalet råmaterial är, förutom för eldfast keramik, i allmänhet mycket finkorniga. Typiska partikelstorlekar är tiondels till några tiotals mikrometer, dvs. i stor utsträckning kolloidala dimensioner. Det finns olika skäl till detta. Särskilt de plastiska formningsmetoderna kräver små partiklar, t.ex. leror för

(57 av 402 ord)

Tillverkningsteknik

Användningen och krav när det gäller materialegenskaper och tillverkningskostnader bestämmer dels materialtyp, dels tänkbar tillverkningsteknik. Den formningsmetod som väljs avgör tillsammans med sintringstekniken vilka råmaterial som bör utnyttjas (kemisk sammansättning samt storlek, form och ytegenskaper på partiklarna). Råmaterialberedningen syftar till att åstadkomma ett optimalt utgångsmaterial för den valda formningsmetoden.

(49 av 348 ord)

Keramik i Främre Orienten och medelhavsområdet i förhistorisk tid och under antiken

När och hur kunskapen om keramiktillverkning började spridas i världen är obekant; sannolikt har bruket uppstått på oberoende väg i olika världsdelar. I Främre Orienten tillverkades en mycket lättbränd keramik redan på 7000-talet f.Kr. I bl.a. Mindre Asien, Syrien och Mesopotamien inleddes traditionen med ordentligt bränd keramik omkring 6000 f.Kr. Ett typexempel är bosättningen Jarmo (i nuvarande Irak), med sina handgjorda enfärgade, senare även målade varor. Keramiktillverkningen i Mesopotamien nådde en höjdpunkt med Samarra- och Halaf-varorna (5000–4000-talet f.Kr.). På samarrakeramiken

(80 av 666 ord)

Central- och Nordeuropa under förhistorisk tid

Under stenåldern bredde den keramiska teknologin ut sig tillsammans med jordbruket; från sydöst längs flodsystemen ut över Centraleuropas bördiga lössjordar med början omkring 5000 f.Kr. Europas första jordbrukarbefolkning hade ett högt utvecklat keramikhantverk. Med bondenäringens spridning väster- och norrut nådde kunskapen om lerkärlstillverkning de brittiska öarna och jägarfolken i kustområdena längs Östersjön och Nordsjön under fjärde årtusendet f.Kr. Omkring 3000 f.Kr. var hantverket utbrett i Skandinavien. De baltiska och finska områdena fick impulserna till keramikframställning från de stora skogsregionerna i öster.

Råvaror

(82 av 590 ord)

Nordeuropa under medeltiden

Den medeltida keramiken i norra Europa, speciellt Skandinavien, kan delas in i tre huvudgrupper: 1) reducerat bränt oglacerat lergods, s.k. svartgods; 2) oxiderat bränt lergods med eller utan blyglasyr, s.k. rödgods; 3) högbränt sintrat gods, s.k. stengods. Var och en av dessa huvudgrupper kan i sin tur delas in i undergrupper.

Det äldre svartgodset dateras

(55 av 389 ord)

Östasien

Keramikens utveckling i Östasien kan tydligast följas i Kina, Japan och Korea. Sinsemellan olika har dessa länders keramik ofta influerat varandra och även fungerat som stilbildare för länderna i Sydöstasien, t.ex. Kambodja, Myanmar, Vietnam och Thailand.

Under tidig stenålder utvecklades keramiken ungefär lika i alla äldre östasiatiska kulturer. Den utgjordes av bruksartiklar, ibland också idoler, tillverkade av lergods med enkel dekor, som ristats

(63 av 449 ord)

Europa under nya tiden

När morerna på 700-talet intog Spanien förmedlade de också sina keramiska kunskaper, och Spanien blev under medeltiden ledande inom europeisk keramiktillverkning med bl.a. en grupp kolossalvaser, Alhambravaserna, i lysterdekorerad fajans. I Italien, som importerade spansk–morisk keramik, kallades lysterfajansen majolika efter utskeppningshamnen Mallorca; senare kom termen att användas också om inhemska fajansprodukter.

Med renässansen försköts fajanskonstens tyngdpunkt till Italien. Huvudorter var Orvieto, Florens och Faenza; den sistnämnda staden har gett fajansen dess namn. Under 1500-talet blev Urbino berömt för sina fajanser

(80 av 714 ord)

Sverige

Sveriges första keramikmanufaktur var Rörstrand, anlagd 1726 och efter några decennier följd av Marieberg, som emellertid lades ner redan 1788. Produktionen vid de båda fabrikerna var omfattande och av hög klass; bl.a. tillverkades på 1760- och 1770-talen servisgods i fajans med polykroma dekorer i Strasbourgs art, som hör till höjdpunkterna inom europeisk

(52 av 366 ord)

Danmark

I Danmark anslöt Den Kongelige Porcelainsfabrik under 1700-talets senare del till kontinentens tillverkningar, främst Meissens. Vid 1800-talets slut vann fabriken

(20 av 141 ord)

Norge

Norges enda keramikfabrik under äldre tid var fajansmanufakturen i Herrebøe, som trots sin

(13 av 87 ord)

Finland

Det finska Arabia, anlagt 1874, har utövat stort inflytande på såväl bruksgodsets som konstkeramikens område. Michael Schilkins skulpturala djurfigurer, Toini Muonas

(21 av 145 ord)

Svensk allmogekeramik

Den keramik som förr huvudsakligen brukades av landsbygdens bönder och obesuttna, allmogen, i vårt land var framför allt lergods, dvs. produkter som framställts av krukmakare. Enklare husgeråd o.d. torde i Sverige ha framställts överallt sedan förhistorisk tid, men i och med stadsväsendets utveckling under medeltiden erbjöd krukmakarna i städerna en

(50 av 355 ord)

Medverkande

  • Anders Lindahl
  • Birgitta Hulthén
  • Bo Gyllensvärd
  • Britt Tunander
  • Charlotte Scheffer
  • Helena Dahlbäck Lutteman
  • Nils Nilsson
  • Roger Carlsson

Litteraturanvisning

Förhistorisk tid och antiken: Främre Orienten och Medelhavsområdet:
J. Bourriau, Umm el-Ga’ab: Pottery from the Nile Valley Before the Arab Conquest (1981);
A. Furumark, The Mycenaean Pottery (1941, nytryck 1972);
D.P.S. Peacock,Pottery in the Roman World (1982);
T. Rasmussen, Bucchero Pottery from Southern Etruria (1979);
T. Rasmussen & N. Spivey,Looking at Greek Vases (1991);
I. Scheibler,Griechische Töpferkunst (1983);
E. Strommenger & M. Hirmer, The Art of Mesopotamia (1964);
D.H. Trump, Central and Southern Italy Before Rome (1966).
Förhistorisk tid: Central- och Nordeuropa:
B. Hulthén, ”Keramikhantverket under sten-, brons- och järnålder”, i G. Burenhult m.fl., Länkar till vår forntid (1988);
B. Hulthén, On Ceramic Ware in Northern Scandinavia during Neolithic, Bronze and Iron Age (1991).
Medeltiden: Nordeuropa:
A. Lindahl, Information through Sherds, Lund Studies in Medieval Archaeology 3 (1976);
C. Wahlöö, Keramik 1000–1600 i svenska fynd, Archaeologica Lundensia 6 (1976).
Nya tiden: Europa:
H. Dahlbäck-Lutteman, Svenskt porslin (1980);
H. Dahlbäck-Lutteman, Svensk 1900-talskeramik (1985);
H.-P. Fourest, Den europeiska keramiken (svensk översättning 1983);
E. Hannover, Keramisk handbok 1–3 (svensk översättning 1919–24);
C. Hernmarck, Fajans och porslin (1959);
E. Lassen, Keramik (svensk översättning 1969);
T. Préaud & S. Gauthier, Ceramics of the Twentieth Century (engelsk översättning 1982).
Svensk allmogekeramik:
G. Lindqvist,Krukor och fat: Svenskt krukmakeri under 400 år (1981).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, keramik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/keramik