Sven Delblanc

Delblanc [dɛlblaʹŋ], Sven, född 26 maj 1931, död 15 december 1992, författare, docent i litteraturhistoria i Uppsala från 1965. Sven Delblancs romaner sysslar intensivt med frihetens villkor och problem. Detta engagemang laddas upp av en spänning mellan två visioner, dels en extatiskt mystisk upplevelse av absoluta värden och en fullständig frihet, dels en djup svartsyn på individens villkor i ett materialistiskt samhälle. Dessa motstridiga tendenser gestaltas med en rikt fabulerande berättarkonst, som ofta utnyttjar

(74 av 528 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Information om artikeln

Medverkande

  • Hans-Erik Johannesson
  • Inger Littberger Caisou-Rousseau

Litteraturanvisning

B. Agrell, Frihet och fakticitet (1982);
L. Ahlbom, Frihetens tragedi (1989);
L. Ahlbom, Sven Delblanc (1996);
L. Ahlbom & H. Blomqvist (utgivare), Mystik och gudsbilder hos Sven Delblanc (2002);
H. Blomqvist, Vanmaktens makt (1999);
L. Dahlberg, Tre romantiska berättelser: Studier i Eyvind Johnsons Romantisk berättelse och Tidens gång, Lars Gustafssons Poeten Brumbergs sista dagar och död och Sven Delblancs Kastrater (1999);
T. Forslid, Fadern, sonen och berättaren (2000);
B. Fritzdorf, Symbolstudier i Sven Delblancs Hedebysvit (1980);
Mats Johansson, Kulturen och friheten (1982);
L. Lönnroth, Parallella liv: Om Sven Delblancs och P.O. Enquists författarskap (2022);
L. Risberg, Den politiske Sven Delblanc (2003).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Sven Delblanc. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/sven-delblanc