Ursprungligen friköpte sig dråparen genom mansboten från blodshämnden. Då det låg i statsmaktens intresse att förhindra blodshämnd såg den gärna att brott sonades med böter. Mansbotens storlek varierade beroende på den dräptes ställning i samhället, på platsen för dråpet och på om det skedde med vilja eller av våda.