meteor [-o:ʹr] (nylatin meteoʹrum, av grekiska meteʹōron, av meteʹōros ’svävande (i luften)’, av meta- och roten i aiōreʹō ’lyfta upp’), ”stjärnfall”, det ljusstreck som kortvarigt syns på stjärnhimlen när en liten kropp, en meteoroid, från rymden med hög hastighet faller in i jordatmosfären.

Vid kollisioner med luftens molekyler och atomer upphettas meteoroiden och

(53 av 372 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Folklore

I folkloristiskt hänseende måste man skilja på vad som på äldre svenska kallades eldklot eller eldkulor, dvs. bolider, ofta kombinerade med kraftiga

(22 av 152 ord)

Medverkande

  • Bertil Anders Lindblad
  • Jan-Öjvind Swahn

Litteraturanvisning

G.S. Hawkins, The Physics and Astronomy of Meteors, Comets and Meteorites (1964);
J.A.M. McDonnell (utgivare), Cosmic Dust (1978).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, meteor. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/meteor