underborgen, en särskild typ av borgen som innebär att den som går i borgen i sin tur ska hållas helt eller delvis skadeslös av den som till hans förmån åtar sig en underborgen.

un`derborgen subst., best. f. ~, n-genus ORDLED: under--borg-en

överborgen, en borgensutfästelse som avser att säkerställa att den som ingått borgen förmår infria borgensförbindelsen.