anomali, avvikelse från det normala, från en regel eller lag, orimligt förhållande; inom vetenskapsteorin brott mot de förväntningar som en förhärskande teoribildning skapar, dvs. observationer, experiment eller slutsatser som antingen inte kan förklaras av eller är oförenliga med teorin.

anomali, avvikelse från det normala, från en regel eller lag, orimligt förhållande; inom geofysiken signifikant avvikelse hos ett mätt värde i en punkt jämfört med ett normalvärde, som är antingen karakteristiskt för omgivningen eller beräknat som för t.ex. det geomagnetiska fältet eller jordens tyngdkraftsfält.

anomali, avvikelse från det normala, från en regel eller lag, orimligt förhållande; inom språkvetenskapen oregelbunden böjning, ordform eller konstruktion.

anomali, avvikelse från det normala, från en regel eller lag, orimligt förhållande; inom astronomin begrepp som används i celest mekanik för att ange en himlakropps läge i banan.

anomalistisk månad, månens omloppstid räknad i förhållande till perigeum, dvs. 27 dygn 13 h 18 min 33,2 s = 27,5546 dygn .

anomali´ subst. ~n äv. ~en, ~er ORDLED: a-nom-al-in

absolut anomali, geofysisk anomali, baserad på förhållanden som berör jorden i dess helhet; jämför anomali.

relativ anomali, inom geofysiken en avvikelse från det normala baserad på förhållanden inom ett litet område, till skillnad från en absolut anomali som rör jorden som helhet.

magnetisk anomali, avvikelse i jordmagnetiska fältets styrka eller riktning från de normala värdena på en ort, orsakad av magnetisk malm e.d.

Bouguer-anomali, beteckning Δ g _B, terrängkorrigerad avvikelse av tyngdkraft från ett teoretiskt normalvärde.