andning, respiration, term som vanligen avser yttre andning, dvs. transport av syrgas in i och koldioxid ut ur ett djur via ett andningsorgan eller genom huden.

andningskedja, elektrontransportkedja, serie av proteinkomplex med enzymer som katalyserar delsteg vid oxidationen av substanser i cellandningen.

andningscentrum, en grupp av nervceller i hjärnstammen vars impulser via celler i ryggmärgen reglerar andningen.

frigörande andning, engelska conscious connected breathing (’medveten sammanhängande andning’), rebirthing, andningsteknik som introducerades på 1970-talet i San Francisco av Leonard Orr ( född 1937).

cellandning, inre andning, de processer som leder till att för cellen användbar energi blir tillgänglig under förbrukning av syre.

Cheyne–Stokes andning, andningsmönster kännetecknat av upp till minutlånga perioder utan andning, apné, omväxlande med perioder av först snabbt tilltagande andetag, följda av långsamt avtagande volymer på andetagen och övergång i en ny period med apné osv.

andningsvolym, se andning.

andningssvikt, andningsinsufficiens, respirationsinsufficiens, medicinsk term för tillstånd där den yttre andningen inte fungerar tillfredsställande och kroppen därför inte får normalt gasutbyte, dvs. tillförsel av syre och elimination av koldioxid.

andningsrot, pneumatofor , rot som fungerar som andningsorgan hos vissa sump- och vattenväxter.

an`dning subst. ~en ~ar ORDLED: and-ning-en