anekdot, i äldre tid beteckning för skrift som byggde på muntlig tradition.

anekdot [-då´t] subst. ~en ~er ORDLED: anek-dot-en

anekdotisk [-då´t-] adj. ~t ORDLED: anek-dot-isk

anekdotflora [-då`t-] subst. ~n anekdotfloror ORDLED: anek-dot--flor-an

brasklapp, hemlig reservation, förbehåll anfört som försiktighetsåtgärd.

epik, berättande litteratur, en av de litterära grundformerna mellan den subjektiva lyriken, som talar ur människans inre, och dramatiken, där ordet tvärtom – i teaterns form – objektiveras via aktörerna.

apoftegma, anekdot, tänkespråk e.d., se apophthegma.

fabel, en kort allegorisk berättelse i vilken förmänskligade djur med sina handlingar och repliker åskådliggör en moralisk lärdom som gärna avslutningsvis formuleras som en sederegel, t.ex. ”den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket”.

Herodotos, ca 484–ca 420 f.Kr., grekisk historiker.

fabel, en särskilt i rysk formalistisk poetik gängse benämning på handlingsgången i ett episkt eller dramatiskt verk, uppfattad i schematisk förenkling.