-
anomali, avvikelse från det normala, från en regel eller lag, orimligt förhållande; inom
vetenskapsteorin brott mot de förväntningar som en förhärskande teoribildning skapar, dvs. observationer, experiment eller slutsatser som antingen inte kan förklaras av eller är oförenliga med teorin.
-
anomali, avvikelse från det normala, från en regel eller lag, orimligt förhållande; inom
geofysiken signifikant avvikelse hos ett mätt värde i en punkt jämfört med ett normalvärde, som är antingen karakteristiskt för omgivningen eller beräknat som för t.ex. det geomagnetiska fältet eller jordens tyngdkraftsfält.
-
anomali, avvikelse från det normala, från en regel eller lag, orimligt förhållande; inom
språkvetenskapen oregelbunden böjning, ordform eller konstruktion.
-
anomali, avvikelse från det normala, från en regel eller lag, orimligt förhållande; inom
astronomin begrepp som används i celest mekanik för att ange en himlakropps läge i banan.
-
anomalistisk månad, månens omloppstid räknad i förhållande till perigeum, dvs. 27 dygn 13 h 18 min 33,2 s = 27,5546 dygn .
-
anomali´ subst. ~n äv. ~en, ~er
ORDLED: a-nom-al-in
Svensk ordbok
-
absolut anomali, geofysisk anomali, baserad på förhållanden som berör jorden i dess helhet; jämför
anomali.
-
relativ anomali, inom geofysiken en avvikelse från det normala baserad på förhållanden inom ett litet område, till skillnad från en absolut anomali som rör jorden som helhet.
-
magnetisk anomali, avvikelse i jordmagnetiska fältets styrka eller riktning från de normala värdena på en ort, orsakad av magnetisk malm e.d.
-
Bouguer-anomali, beteckning Δ
g
B, terrängkorrigerad avvikelse av tyngdkraft från ett teoretiskt normalvärde.