anrikning, ökning av halten av en viss beståndsdel (t.ex. av ett visst ämne i en blandning), koncentrering.

anrikning, ökning av halten av en viss beståndsdel (till exempel av ett visst ämne i en blandning), koncentrering. Inom biologin en ökning av koncentrationen av ett ämne i organismen genom att ämnet tillförs fortare än det bryts ned, sönderfaller eller utsöndras.

anrikat uran, uran där halten av den klyvbara isotopen ²³⁵U har ökats utöver natururanets 0,72 %.

anrikning, ökning av halten av en viss beståndsdel (t.ex. av ett visst ämne i en blandning), koncentrering. Inom kärntekniken en process där halten av en viss önskad isotop ökas över den i grundämnet naturliga halten.

anrikningshorisont, anrikningsskikt , den del av en markprofil där anrikning av högre upp urlakade ämnen sker.

anrikning, ökning av halten av en viss beståndsdel (t.ex. av ett visst ämne i en blandning), koncentrering. Inom radioekologin en ökning av koncentrationen av ett radioaktivt ämne i en näringskedja, vilket är av betydelse för bedömning av riskerna från radioaktiva ämnen i naturen.

a`nrik adj. ~t ORDLED: an--rik

magnetisk anrikning, detsamma som magnetisk separation.

an`rika verb ~de ~t ORDLED: an--rik-ar SUBST.: anrikande, anrikning

supergen anrikning, kemisk process strax under markytan som ger upphov till förhöjda metallhalter hos en malm eller mineralisering.