an`visa verb ~de ~t ORDLED: an--vis-ar SUBST.: anvisande, anvisning

statsanslag, av staten anvisade penningmedel, se anslag.

arbetstagare, fysisk person som i ett anställningsavtal mot vederlag utför arbete åt motparten, arbetsgivaren.

jobb- och utvecklingsgarantin, JUG, arbetsmarknadspolitiskt program.

Thales från Miletos, ca 625–ca 545 f.Kr., en av ”Greklands sju vise” och enligt den filosofihistoriska traditionen den förste representanten för västerländsk filosofi och för den joniska monistiska naturfilosofin.

Lamartine, Alphonse de, född 21 oktober 1790, död 28 februari 1869, fransk författare och politiker.

statsbudget, riksstat, en skriftlig plan för huvuddelen av statens inkomster och utgifter avseende ett budgetår.

etik, studiet av moraliska fenomen och föreställningar, av gammalt en gren av såväl filosofin som teologin.

magi, handlingar som anses påverka översinnliga krafter eller makter till utövarens fördel.

post, vaktpost, soldat avdelad för bevakningsuppgift på anvisad plats (postställe), ibland med specialuppdrag, t.ex. luftbevakningspost, eldpost, kontroll av inpassering.