appelle´ra verb ~de ~t ORDLED: ap-pell-er-ar SUBST.: appellerande, appellering; appellation (till 1)

roman, i allmänhet ett uppdiktat, berättande verk, som i motsats till epos är utformat på prosa och framställer ett till den privata sfären hörande förlopp av begränsat omfång, t.ex. ett enskilt människoliv eller en del därav.

Krall, Diana, född 1964, kanadensisk jazzsångerska, pianist och kompositör.

matematikens filosofi, en gren av filosofin nära besläktad med matematisk grundvalsforskning, vilken dock vanligen räknas som en matematisk disciplin.

frikyrka, kristet trossamfund, baserat på frivillig anslutning till församlingen genom personlig bekännelse.

Westerberg, Staffan, född 1934, regissör, dramatiker och skådespelare.

andra världskriget, krig 1939–45 mellan Tyskland, Italien, Japan och deras bundsförvanter (axelmakterna) på den ena sidan och Storbritannien, Frankrike, USA, Sovjetunionen och deras bundsförvanter (de allierade) på den andra sidan.

massamhälle, term använd för att karakterisera stora politisk-ekonomiska enheter, t.ex. nationalstater, i vilka traditionella, lokalt förankrade särdrag av religiöst, etniskt, kulturellt eller klassmässigt slag minskat i betydelse och ersatts av storskaliga, byråkratiserade, opersonliga organisationsformer, t.ex. fackföreningar och konsumentsammanslutningar.

finska inbördeskriget, väpnad kamp mellan borgerliga ”vita” och socialistiska ”röda” samhällsgrupper i Finland januari–maj 1918.

varumärke, lagligen skyddat namn eller kännetecken på varor och tjänster från en viss näringsidkare.