appendicit, inflammation av blindtarmens maskformiga bihang, appendix vermiformis; se blindtarmsinflammation.

appendici´t subst. ~en ~er ORDLED: ap-pend-ic-it-en

tjocktarm, intestinum crassum, del av tarmkanalen i bukhålan mellan tunntarmen och anus hos ryggradsdjur inklusive människa.

blindtarm är en del av tarmen som slutar blint, som en återvändsgata.

fekalsten, ansamling av intorkad och hård avföring av varierande storlek.

blindtarmsinflammation, appendicit, appendicitis, appendicitis acuta, akut inflammation i blindtarmens maskformiga bihang, appendix vermiformis.

blindtarmsoperation, appendektomi, kirurgiskt avlägsnande av ett inflammerat blindtarmsbihang (appendicit).

appendix, bihang, tillägg; det maskformiga blindtarmsbihanget, appendix vermiformis (se blindtarm).

blod, hos människa och andra djur en kroppsvätska med förmåga att ta upp, transportera och leverera bl.a. syre, koldioxid, näringsämnen och ämnesomsättningsprodukter till och från kroppens vävnader och organ.

retrocekal, medicinsk term: belägen bakom blindtarmen, t.ex. retrocekal appendicit, inflammation i det maskformiga bihanget (blindtarmsinflammation) när detta ligger uppslaget bakom blindtarmen.