aptit, den förnimmelse som driver djur och människor att söka upp och inta föda.

apti´t subst. ~en ORDLED: apt-it-en

aptitnedsättande medel, substanser som hämmar aptit och hunger genom att påverka hjärnans hunger/mättnadscentrum eller de signaler som avges från detta.

apti´tlig adj. ~t ORDLED: apt-it-lig

apti`tretande adj., ingen böjning ORDLED: apt-it--ret-ande

apti`tretare subst. ~n äv. aptitretarn, plur. ~, best. plur. aptitretarna ORDLED: apt-it--ret-ar-en

endorfiner, endogena opioider, opioida peptider, grupp neuropeptider som binder till opioidreceptorer (se opioider).

ätstörningar, tillstånd som kännetecknas av problem med ätande, aptit och vikt.

spansk mat, mat lagad i enlighet med spansk tradition.

sköldkörtel, tyreoidea, glandula thyreoidea, hos ryggradsdjur endokrin körtel vars hormoner bl.a. stimulerar ämnesomsättning, tillväxt och nervsystemets mognad; hos groddjur kontrollerar sköldkörteln metamorfosen från larv till vuxen individ.