arrenda`tor subst. ~n ~er [-o´rer] ORDLED: ar-rend-at-or-er

mejeri [ma ⁱ-] domus ’husmästare’), lokal eller företag vari mjölk förädlas till mejeriprodukter.

besittningsskydd, juridisk term för rätten att fortsätta att nyttja lägenhet eller mark vid hyra eller arrende.

jordbruk, utnyttjande av mark till åkerbruk eller bete för produktion av livsmedel, fodermedel och råvaror till energiändamål eller till vidare industriell förädling eller beredning.

kronobonde, arrendator, i äldre tid landbo, på ett kronohemman.

fjällägenhet, markområde på kronomark ovan odlingsgränsen eller inom renbetesfjällen, upplåtet till arrendator enligt jordabalkens regler för jordbruksarrende.

arrende innebär att man får använda någon annans mark mot att man betalar för det.

Lambohov, herrgård i Linköpings kommun, Östergötland (Östergötlands län).

Printz, Johan, 1592–1663, militär, guvernör, adlad 1642.

avhysning, vräkning, myndighets åtgärd att tvinga den som inte har rätt att nyttja en fastighet eller byggnad att flytta.