arrenda`tor subst. ~n ~er [-o´rer] ORDLED: ar-rend-at-or-er

arrende innebär att man får använda någon annans mark mot att man betalar för det.

laga fardag, den dag lagen föreskriver att arrendator skall flytta när hans avtal upphört.

mejeri [ma ⁱ-] domus ’husmästare’), lokal eller företag vari mjölk förädlas till mejeriprodukter.

dagsverke är ett gammalt namn på det arbete som en person förr i tiden utförde under en dag.

option, inom juridiken den rätt som en av parterna i ett avtalsförhållande har att välja mellan olika alternativ.

besuttenhet, äldre svenskt mått på dels försörjningsunderlaget för ett hemman, dels dess skatteförmåga, eftersom grundskatter m.m. beräknades efter mantalet.

kronobonde, arrendator, i äldre tid landbo, på ett kronohemman.

jordbruk, utnyttjande av mark till åkerbruk eller bete för produktion av livsmedel, fodermedel och råvaror till energiändamål eller till vidare industriell förädling eller beredning.

fjällägenhet, markområde på kronomark ovan odlingsgränsen eller inom renbetesfjällen, upplåtet till arrendator enligt jordabalkens regler för jordbruksarrende.