artikule´ra verb ~de ~t ORDLED: art-ikul-er-ar SUBST.: artikulerande, artikulering; artikulation

medeltiden, benämning på den epok som ligger mellan den romerska antiken och den tidigmoderna eller ”nyare” tiden.

icke-verbal kommunikation, sådana kommunikativa signaler som till skillnad från de språkliga (verbala) inte förmedlas genom tal, skrift och andra sekundärt språkbärande artefakter.

Uffizierna, Galleria degli Uffizi, konstmuseum i Florens, inrymt i palats uppfört för ämbetsverk av Cosimo de’ Medici 1560–74.

populärkultur, samlingsbegrepp som täcker flera kulturella fält, t.ex. populärlitteratur, populärmusik och populärpress.

tal och skrift, de mänskliga språkens främsta manifestationsformer.

Kreuger, Nils, 1858–1930, målare; jämför släktartikel Kreuger.

motiv, grundtanke, bärande idé i en konstnärlig framställning, med något skiftande definition i olika konstarter.

postdental, konsonant som artikuleras med tungspetsen (eller tungbladet) mot övre framtändernas baksida eller omedelbart bakom övre framtänderna; svenskans (som i dag) har vanligen postdental artikulation.

kolonnordning, formsystem i klassisk eller klassiserande arkitektur, med utgångspunkt i kolonnernas och entablementets typer och proportioner.