aula, den inre öppna gården eller samlingsrummet i det grekiskt antika bostadshuset.

aulakogen, gravsänka, dvs trågformig dal, som är begränsad av normala förkastningar; förekommer inom ett kontinentområde och är fylld med sediment och vulkaniska bildningar.

aula [au´-] subst. ~n aulor ORDLED: aul-an

Aulard, Alphonse, 1849–1928, fransk historiker.

Aulén, Gustaf, född 15 maj 1879, död 16 december 1977, teolog och kyrkoman.

dualism, uppfattning som räknar med två skilda grundprinciper; inom religionsvetenskapen en åskådning som räknar med att tillvaron består av två komponenter eller styrs av två makter, som kan komplettera varandra ( komplementär dualism) eller ligga i strid med varandra, varvid de i allmänhet bestäms som god respektive ond ( antagonistisk dualism).

allmakt, egenskap som tillskrivs Gud i kristendomen, judendomen och islam.

tro och vetande-debatten, livsåskådningsdebatt omkring 1950 vilken följde på utgivningen av Ingemar Hedenius kristendoms- och teologikritiska essäsamling ”Tro och vetande” (1949).

försoningslära, inom den kristna traditionen en tolkning av Jesu gärning (oftast hans död och uppståndelse), som innebär att den har frälsande betydelse.

Deus absconditus, ett begrepp som tillsammans med Deus revelatus (’den uppenbarade Guden’) utgör en distinktion inom den medeltida nominalismen och i Martin Luthers teologi mellan Gud som obegriplig ödesmakt respektive som nådig och barmhärtig, dvs. sådan han är uppenbarad i Kristus.