avkunnande, att meddela en dom eller ett beslut muntligt i samband med en förhandling.

a`vkunna verb ~de ~t ORDLED: av--kunn-ar SUBST.: avkunnande

yrkande, processrättslig benämning på parts begäran att en domstol ska avkunna en dom med ett visst innehåll, exempelvis att svaranden ska förpliktas att betala ett skadestånd, eller fatta ett beslut avseende handläggningen, exempelvis att bevilja uppskov.

Pilatus ( Pontius Pilatus), död troligen 39 e.Kr., romersk riddare.

rättegång, process, det förfarande då ett mål framläggs inför och behandlas av domstol.

Khomeini, Ruhollah, persiska Rūḥollāh Khomeynī, född 24 september 1902 (?), död 3 juni 1989, iransk religiös och politisk ledare (ayatolla), landets verkliga överhuvud från 1979.

talan, en parts framställning i en rättegång.

in contumaciam, processrättsligt uttryck för att någon döms i sin frånvaro eller att en dom avkunnas trots parts frånvaro.

utevaro, inom processrätten det förhållandet att en part i en rättegång efter kallelse till ett sammanträde varken inställer sig personligen eller låter sig representeras av någon som är behörig att föra hans talan.

lagsökning, det summariska förfarande som borgenär tidigare kunde använda sig av då det förelåg ett skriftligt fordringsbevis.