avvikande beteende, sociologisk term för beteende som bryter mot gruppens eller samhällets etablerade normer.

a`vvika verb avvek, avvikit el. avvikt, avviken el. avvikt, avvikna el. avvikta, pres. avviker ORDLED: av--vik-er SUBST.: avvikande, avvikning; avvikelse

Bulgarien, stat på östra Balkanhalvön i sydöstra Europa.

klimatförändring, tydlig och varaktig förändring i klimatsystemet som manifesteras i egenskaper som medeltemperatur, nederbördsfördelning och havsnivåer.

stämplingsteori, socialpsykologisk teori som behandlar sambandet mellan avvikande beteende och det omgivande samhällets reaktion.

absolut avvikelse, detsamma som absolutfel.

a`vvikare subst. ~n äv. avvikarn, plur. ~, best. plur. avvikarna ORDLED: av--vik-ar-en

a`vvikande adj., ingen böjning ORDLED: av--vik-ande

häxa, en person – man eller kvinna– som antas eller bedöms skyldig till att skada andra genom häxeri.

kanin, tamkanin, tamform som härstammar från vildkanin.