-
blot, offer i fornnordisk religion, med syfte att vinna gudarnas välvilja och förmå dem att uppfylla offrarens önskemål.
-
blottare,
exhibitionist, person med (tvångsmässigt) sexuellt behov att blotta sitt könsorgan (oftast för personer av motsatt kön).
-
Blot-Sven, kung i delar av Sverige på 1080-talet.
-
blot subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: blot-et
Svensk ordbok
-
blotting, grupp viktiga analysmetoder inom molekylärbiologi och molekylärgenetik.
-
blottning, i geologin mindre område där berggrunden ej täcks av lösa jordlager.
-
blo`ta verb ~de ~t
ORDLED: blot-ar
SUBST.: blotande, blotning; blot
Svensk ordbok
-
3blott [blåt´]
adj., best. f. ~a
Svensk ordbok
-
blottare [blåt`-]
subst. ~n äv. blottarn, plur. ~, best. plur. blottarna
ORDLED: blott-ar-en
Svensk ordbok
-
1blotta [blåt`a]
verb ~de ~t
ORDLED: blott-ar
SUBST.: blottande
Svensk ordbok