befo´rdran subst., best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas befordringar ORDLED: be-fordr-an

bil, vägfordon drivet av maskinkraft, vanligen en förbränningskolvmotor av otto- eller dieseltyp.

post, försändelser som brev, paket och trycksaker; eller organisation för överbringande av sådana försändelser (se postbefordran, PostNord AB och postväsen).

postväsen, offentlig organisation för postbefordran.

adhesionskontrakt, i förväg upprättade avtalsvillkor som man inte får möjlighet att förhandla om utan måste ansluta sig till, t.ex. avtalsvillkor för parkering av fordon eller för befordran av gods eller personer.

parallellposter, organiserad postföring (se klockarpost, kronopost och soldatpost) som löpte parallellt med Postens befordran.

föreningsbrev, brevförsändelse med befordran som ekonomibrev från ideella föreningar.

kustfart, cabotage, yrkesmässig befordran av gods eller passagerare sjövägen längs kust och sjötrafikbara insjöleder.

befordringsgrund, omständighet som kan läggas till grund för beslut om tjänstetillsättning och om befordran till högre tjänst.

personbil, bil som är inrättad huvudsakligen för befordran av personer, dock högst förare och åtta passagerare.