begra´va verb begravde äv. begrov, begravt äv. begravit, begravd äv. begraven, begravda äv. begravna, pres. begraver ORDLED: be-grav-er SUBST.: begravande

digerdöden härjade i mitten av 1300-talet.

sårbar plats är ett geografiskt område där naturkatastrofer kan orsaka stora skador med svåra konsekvenser för befolkningen.

Srebrenica, gruvstad i östra Bosnien och Hercegovina; 15 600 invånare (2014).

Rwanda, stat i östra Centralafrika.

Sofokles, 497–406 f.Kr., grekisk dramatiker, vid sidan av Aischylos och Euripides antikens främste.

Dante Alighieri, född i maj 1265, död 13 eller 14 september 1321, florentinsk författare, Italiens nationalskald.

trosbekännelser är mycket korta sammanfattningar av det allra viktigaste i en religion.

kol, icke-metalliskt grundämne i periodiska systemets grupp 14, kolgruppen; kemiskt tecken C.

pyramid, antik grekisk benämning på en typ av fornegyptiska, främst kungliga gravmonument, komponenter i byggnadskomplex bestående av ett daltempel i öster, en processionsgång västerut till ett pyramidtempel vid foten av själva pyramiden.