besitt´a verb besatt besuttit besutten besuttna, pres. besitter ORDLED: be-sitt-er SUBST.: besittande, besittning

sekt, religiös grupp som markant avviker från den eller de religiösa huvudlinjerna i ett samhälle.

ungdomsspråk, sammanfattande benämning på det samtalsspråk som används av ungdomar i tonåren, framför allt i samtal med jämnåriga.

shia, shī˙a, förkortning av shī˙at ˙Alī (’Alis parti’), den gren av islam som (i motsats till sunni) räknar Ali ibn Abi Talib och manliga ättlingar till honom och Fatima som det muslimska samfundets legitima ledare.

framgångsteologi, engelska theology of success, positive confession, theology of prosperity, en ursprungligen amerikansk trosriktning, enligt vilken den kristna tron är en väg till framgång på livets alla områden.

modellinlärning, observationsinlärning, inlärning genom observation av andras beteenden.

humanist, i renässansens Italien de som undervisade i studia humanitatis, främst retorik.

egenskap, grundläggande ontologisk term som vanligen förutsätter en åtskillnad mellan å ena sidan ting och individer, å andra sidan egenskaper eller kvaliteter som tingen och individerna besitter och som tillsammans bestämmer deras individualitet.

gnosticism, en religiös dualistisk rörelse för vilken gnosis är en nödvändig förutsättning för frälsning.

obsession, detsamma som tvångstanke.