besitt´a verb besatt besuttit besutten besuttna, pres. besitter ORDLED: be-sitt-er SUBST.: besittande, besittning

sekt, religiös grupp som markant avviker från den eller de religiösa huvudlinjerna i ett samhälle.

ungdomsspråk, sammanfattande benämning på det samtalsspråk som används av ungdomar i tonåren, framför allt i samtal med jämnåriga.

shia, shī˙a, förkortning av shī˙at ˙Alī (’Alis parti’), den gren av islam som (i motsats till sunni) räknar Ali ibn Abi Talib och manliga ättlingar till honom och Fatima som det muslimska samfundets legitima ledare (se Ali).

modellinlärning, observationsinlärning, inlärning genom observation av andras beteenden.

gnosticism, en religiös dualistisk rörelse för vilken gnosis är en nödvändig förutsättning för frälsning.

bildning är ett centralt begrepp i debatter om skola och universitet.

folksjäl, begrepp som baseras på föreställningen om att folk (nationaliteter) besitter vissa karakteristiska egenskaper, som mod, lättja eller begåvning.

ton, ljud som uppstår ur regelbundna och snabba lufttrycksväxlingar (svängningar), vilka genereras av t.ex. en sträng, en luftpelare i en pipa eller ett membran.

egenskap, grundläggande ontologisk term som vanligen förutsätter en åtskillnad mellan å ena sidan ting och individer, å andra sidan egenskaper eller kvaliteter som tingen och individerna besitter och som tillsammans bestämmer deras individualitet.