beslu´ta verb ~de el. beslöt, ~t el. beslutit, ~d el. besluten, ~de el. beslutna, pres. ~r ORDLED: be-slut-ar SUBST.: beslutande; beslut

beslut, EU-beslut, inom EU-rätten en rättsakt som antas antingen av Europeiska unionens råd, av rådet och Europaparlamentet tillsammans eller av EU-kommissionen.

beslut, processrättslig term för ett domstolsavgörande som inte berör själva sakfrågan i ett mål utan är av formellt slag, t.ex. ett avgörande huruvida det föreligger rättegångshinder eller angående vittnesersättning.

demokrati betyder folkmakt eller folkstyre.

beslut, val mellan olika handlingsalternativ; se beslutsteori.

Frankrike är ett av Europas största länder.

EU-beslut, inom EU-rätten detsamma som beslut.

slutligt beslut, beslut av domstol eller myndighet som innebär att den skiljer målet eller ärendet ifrån sig utan att ta ställning till själva sakfrågan.

interimistiskt beslut, beslut där domstol eller myndighet, innan ett mål eller ärende slutgiltigt avgörs, bestämmer vad som i visst avseende ska gälla intill dess det föreligger ett avgörande som vunnit laga kraft.

medeltiden, benämning på den epok som ligger mellan den romerska antiken och den tidigmoderna eller ”nyare” tiden.