betvi´vla verb ~de ~t ORDLED: be-tvivl-ar SUBST.: betvivlande

buddha, en hedersbeteckning (titel) inom buddhismen för individer som anses ha nått fullständig upplysning.

satanism, ursprungligen dyrkan av djävulen och det onda.

Descartes, René, latiniserat Renatus Cartesius, född 31 mars 1596, död 11 februari 1650, fransk filosof och matematiker.

doxa (grek., ’mening’, ’åsikt’), begrepp lanserat av den franske sociologen Pierre Bourdieu.

cogito, ergo sum, citat ur Descartes ”Discours de la méthode” (1637).

skepticism, i allmän mening en tvivlande attityd, i speciell mening en filosofisk åsiktsriktning.

svear, sviar, benämning på en germansk folkstam i nuvarande Sverige; språkligt är termen besläktad med antikens Suiones (se svioner).

evidens, i den fenomenologiska traditionen: egenskapen hos ett omdöme i betydelsen psykiskt fenomen att betyga sin egen riktighet, att inte kunna betvivlas.

Erik Segersäll, död cirka 995, svensk kung.