bevis, grund för visshet om något.

indirekt bevis, bevis i vilket man först antar som hypotes motsatsen till det som skall bevisas och sedan härleder en motsägelse därifrån.

bevisbörda, bevisskyldighet, skyldighet i rättegång för part att prestera tillräckligt stark bevisning beträffande ett sakförhållande som åberopats till grund för talan.

bevistalan, åklagarens talan vid domstol då barn under 15 år (som inte är straffmyndigt) misstänks ha begått ett svårt brott.

exklusivt bevis, sådant bevis som enligt lag är det enda som får anföras för ett visst rättsfaktum.

bevisprövning, egentligen detsamma som bevisvärdering.

bevisförvanskning, brott som innebär att någon förvanskar eller undanröjer bevis, t.ex. fotspår, fingeravtryck, brottsverktyg eller fotografier, med uppsåt att en oskyldig person ska dömas för brott eller att en skyldig ska gå fri.

bevisfaktum, omständighet, vilken i en rättegång har bevisvärde i ett sakförhållande.

bevisvärdering, domstolens bedömning av bevisvärdet som innebär att man drar slutsatser om den erforderliga bevisstyrkan är uppnådd i en rättegång.

bevi´s subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: be-vis-et