bevitt´na verb ~de ~t ORDLED: be-vittn-ar SUBST.: bevittnande, bevittning

våld i nära relationer, partnervåld, övergrepp av fysiskt, psykiskt eller sexuellt slag mot en person som förövaren har en nära relation till.

posttraumatiskt stressyndrom, PTSD (posttraumatic stress disorder), psykisk störning som kan drabba personer som utsatts för en traumatisk händelse långt utöver vanliga mänskliga erfarenheter.

barnfridsbrott, brott som innebär att ett barn utsätts för att bevittna vissa brottsliga gärningar. 

dom, domstols slutliga avgörande av själva saken i ett mål.

Hugo, Victor, född 26 februari 1802, död 22 maj 1885, fransk författare.

vidimera, att bestyrka en uppgift eller en handlings, t.ex. en kopias, riktighet; att bevittna (en handling).

första världskriget, krig 1914–18 mellan å ena sidan Tyskland och Österrike–Ungern, till vilka även Turkiet och Bulgarien anslöt sig (centralmakterna) och å andra sidan Frankrike, Ryssland och Storbritannien (trippelententen) jämte Serbien samt senare Japan, Italien, Rumänien och USA jämte ett mycket stort antal andra stater.

5G, femte generationens mobiltelefoni, digitalt kommunikationssystem med mångfaldigt högre prestanda än 4G-systemet. 

formalavtal, avtal som måste uppfylla vissa specifika formkrav för att vara giltigt.