-
bikt, enskild syndabekännelse inför präst, följd av avlösning.
-
biktstol, anordning för bikt med plats för präst och biktande.
-
biktspegel, handledning för självrannsakan inför bikt.
-
bikt subst. ~en ~er
ORDLED: bikt-en
Svensk ordbok
-
-
Birgitta Birgersdotter,
heliga Birgitta, född ca 1303, död 23 juli 1373, religiös författare, helgon.
-
bik`ta verb ~de ~t
ORDLED: bikt-ar
SUBST.: biktande; bikt
Svensk ordbok
-
bik`ta sig verb biktade biktat
ORDLED: bikt-ar
SUBST.: biktande; bikt
Svensk ordbok
-
bik`tfader el. bik`tfar subst. biktfadern biktfäder
ORDLED: bikt--fadern, bikt--far
Svensk ordbok
-
bik`tstol subst. ~en ~ar
ORDLED: bikt--stol-en
Svensk ordbok