blossa [blås`a] verb ~de ~t ORDLED: bloss-ar SUBST.: blossande; bloss

bloss, fackla eller korg med brinnande ved eller stickor, användes tidigare vid t.ex. gruvarbete eller vid jakt och fiske nattetid, exempelvis vid ljusterfiske.

Kant, Immanuel, född 22 april 1724, död 12 februari 1804, tysk filosof, professor i logik och metafysik i Königsberg från 1770.

supernova är en exploderande stjärna.

Bysantinska riket, senantik och medeltida statsbildning med tyngdpunkt i östra medelhavsområdet.

kolning, framställning av träkol av ved och annat biologiskt material.

Cassiopeia, Cassiopeja, stjärnbild på norra stjärnhimlen, synlig från Sverige året runt.

Dacke, Nils, död 1543, småländsk bonde, ledare för det stora upproret mot Gustav Vasa 1542–43.

Chiang Kai-shek (pinyin Jiang Jieshi), egentligen Chiang Chung-cheng, född 31 oktober 1887, död 5 april 1975, kinesisk politiker och militär, som efter Sun Yat-sens död 1925 successivt övertog rollen som ledare för nationalistpartiet och var republiken Kinas starke man från 1928, formellt statschef från 1943.

Ekström, Andreas, född 1975, kulturjournalist, författare och föreläsare med inriktning på den digitala revolutionen.