blun´der subst. ~n blundrar ORDLED: blundr-ar

Andersen, Hans Christian, född 2 april 1805, död 4 augusti 1875, dansk författare.

subjekt, grammatisk term för det satsled som tillsammans med predikatsledet (dvs. det finita verbet och dess bestämningar) utgör en sats.

Jon Blund eller John Blund kallas en påhittad figur som kommer med sömn till barn och ger dem vackra drömmar.

blinda fläcken är en del av ögat som saknar synceller.

John Blund, sagofigur, se Jon Blund.

Blunden, Edmund, 1896–1974, brittisk författare och litteraturkritiker.

förnekande, relativt primitiv form av psykologiskt försvar, som innebär att man blundar för det obehagliga, vänder sig bort från det, förnekar dess existens.

blund subst. ~en ORDLED: blund-en

blun`da verb ~de ~t ORDLED: blund-ar SUBST.: blundande