bortfall vid en statistisk undersökning innebär att man från vissa observationsenheter inte får någon observation, antingen på grund av tekniskt missöde eller, vid undersökning av mänskliga populationer, på grund av svarsvägran.

bortfallande av påföljd är brottsbalkens benämning på preskription.

bortfall [bårt`-] subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: bort--fall-et

resiliens, begrepp inom biologin, ett ekosystems förmåga att återhämta sig efter en störning.

bortfalla [bårt`-] verb bortföll bortfallit bortfallen bortfallna, pres. bortfaller ORDLED: bort--fall-er SUBST.: bortfallande; bortfall

mutation, bestående förändring i det genetiska materialet vilken överförs till kommande cellgenerationer.

knäreflex, quadricepsreflex , patellarreflex, en av många muskelsträckreflexer som testas vid neurologisk undersökning.

finlandssvenska, den variant av svenska som används i Finland.

franchise, självrisk för försäkringstagaren som gäller för varje skada som inte överstiger ett visst, i försäkringsavtalet angivet belopp men som bortfaller om skadan överstiger detta belopp.

hjärnnerver, kranialnerver, nervi craniales, nerver som leder sensoriska och motoriska impulser mellan hjärnan och vävnader belägna i huvudet, halsen, bröstet och buken.