byggnad, husbyggnad, ett byggt objekt avsett att inrymma människor eller deras husdjur, människors verksamheter, utrustning, förråd etc.

bygglagstiftning, samlande beteckning för lagar som rör markanvändning, planering och byggande, främst plan- och bygglagen.

byggnadsnämnd, speciallagsreglerad kommunal nämnd som var obligatorisk i varje kommun enligt 1947 års byggnadslag fram till 1991 års kommunallagreform, då principen om fri nämndorganisation infördes.

byggnadsmaterialindustri, industrigren med bearbetning av råvaror och tillverkning av halvfabrikat och färdiga produkter till byggnadsindustrin.

byggnadsindustri, i vid bemärkelse benämning på det samlade byggandet – inklusive reparationer och underhåll – av bostäder och andra byggnader samt anläggningar inom energi-, kommunikations- och VA-områdena (byggnads- och anläggningsverksamhet).

byggnadsprojektering, utformning, dimensionering och beskrivning av blivande byggnader.

Byggnadsstyrelsen, tidigare central myndighet för lokalanskaffning och byggnadsförvaltning för civila statliga verksamheter.

byggbranschen, verksamheten inom byggsektorn.

byggnadskonst, se arkitektur.

bygglov, ett enligt plan- och bygglagen skriftligt medgivande av byggnadsnämnd att utföra byggåtgärd eller att ändra användningen av en byggnad eller anläggning.