cemente´ra verb ~de ~t ORDLED: cem-ent-er-ar SUBST.: cementerande, cementering

keramer (för etymologi se keramik), sammanfattande benämning på oorganiska, ickemetalliska material.

ytbergart, bergart som bildats på jordytan. Magmatiska ytbergarter utgörs av lava eller pyroklastiskt material som trängt upp ur vulkaner och stelnat.

sandsten, fin- till grovkornig, klastisk sedimentär bergart som huvudsakligen består av kantiga till mer eller mindre rundade kvarts- och fältspatpartiklar av sandstorlek, dvs. mellan 0,063 och 2 mm.

jordkrusta, duricrust , hårt sammankittat eller cementerat lager i en markprofil nära markytan, ofta på mindre än 0,5 m djup.

konsolidering, process som leder till att ett sediment, en jordart eller en magma övergår till en fast, sammanhållen bergart.

kalkkrusta, calcrete , caliche, hårt jordlager av upp till några decimeters tjocklek, cementerat av kalkutfällningar.

bergartscykeln, bergarternas bildning och kretslopp på jorden.

grusfilter, grusskikt placerat runt dräneringsrör eller brunn med cementerade väggar och som där ger marken god genomsläpplighet.

glaukonitsand, grönsand , lös sand eller mer eller mindre väl cementerad sandsten rik på glaukonit.