chock, inom medicinen detsamma som cirkulationssvikt.

chock innebär att man reagerar oerhört starkt på en upprörande händelse eller en dramatisk nyhet. 

chock, häftig stöt, inom fysiken detsamma som chockvåg.

chock, häftig stöt, anfall med blanka vapen, särskilt kavallerianfall med syfte att rida ned motståndaren genom tät gruppering och hög fart.

osmotisk chock, plötslig höjning av den osmotiska potentialen (sänkning av det osmotiska trycket) i det medium i vilket celler (t.ex. röda blodkroppar) eller cellorganeller (t.ex. kloroplaster) är uppslammade.

chockterapi, numera sällan använd term för psykiatriska behandlingsmetoder där patienten försätts i chockliknande tillstånd.

septisk chock, chocktillstånd hos patient med sepsis.

chockmetamorfos, alla de förändringar i bergarter och mineral som uppstår då de genomfars av ytterst snabba och kortvariga högtrycksvågor (chockvågor).

chockvåg, stötvåg , bildas då en kropp rör sig genom ett medium med högre hastighet än ljudhastigheten i detta.

chock [ʃåk´] subst. ~en ~er ORDLED: chock-en