despot, i nutida språkbruk (nyckfull) envåldshärskare, tyrann.

despotism, despoti, styrelseform där all statsmakt är samlad hos en viss person (en despot) eller en viss grupp, som utövar denna makt efter eget godtycke; total diktatur.

despotat, autonom bysantinsk provins ledd av en despot.

upplyst despotism, benämning som främst avser 1700-talets kungliga maktutövning som på flera håll i Europa ägde rum i enväldiga former men som idémässigt moderniserats i enlighet med upplysningens grundsatser.

despot [-å´t] subst. ~en ~er ORDLED: despot-en

orientalisk despotism, term lanserad av den tyske ekonomiske historikern Karl Wittfogel som benämning på den politiska organisationen av asiatiska samhällen baserade på våtrisodling med omfattande konstbevattningsanläggningar (se hydraulisk civilisation).

despotisk [-å´t-] adj. ~t ORDLED: despot-isk

despoti´ subst. ~n äv. ~en, ~er ORDLED: despot-in

despotis´m subst. ~en ORDLED: despot-ism-en

Fredrik II (tyska Friedrich II.), kallad ”Fredrik den store” ( Friedrich der Grosse), född 24 januari 1712, död 17 augusti 1786, kung av Preussen 1740–86, son till Fredrik Vilhelm I.