destruktion, förstörande; som medicinsk term: avgränsat sönderfall, nedbrytning av en del av en vävnad eller ett organ.

destruktionsanläggning, anläggning för att förstöra, destruera, miljöfarliga material och avfallsprodukter, t.ex. giftiga och i naturen stabila (så kallade persistenta) organiska föreningar.

destruktion [-ʃo´n] subst. ~en ORDLED: de-strukt-ion-en

destruktionsanläggning [-ʃo`ns-] subst. ~en ~ar ORDLED: de-strukt-ions--an-lägg-ning-en

arvsynd, människans medfödda benägenhet för synd och oförmåga till det goda.

Heidegger, Martin, född 26 september 1889, död 26 maj 1976, tysk (västtysk) filosof.

skrot är rester av vissa material, främst metaller men även sådant som gummi och plast.

farligt avfall, tidigare miljöfarligt avfall, avfall som bedömts utgöra ett särskilt starkt hot mot miljön och därför måste omhändertas med särskild försiktighet och under särskilda bestämmelser.

fotosyntes, den process genom vilken växter, alger och fototrofa bakterier omvandlar ljus till kemiskt bunden energi.

kärlek beskrivs av de flesta människor som en varm och intensiv känsla av ömhet, omtänksamhet och känslomässig närhet som kan, men inte behöver, vara förknippad med sexuell åtrå.