dikotomi, inom samhällsvetenskaperna: variabel eller egenskap som är delad i två varandra ömsesidigt uteslutande kategorier.

dikotomi, inom botaniken: detsamma som gaffelgrening, den enklaste förgreningstypen hos kärlväxter.

dikotomi, i logiken och matematiken särskilt delning av en klass (eller mängd) i två tillsammans uttömmande och varandra uteslutande delklasser (eller delmängder), dvs. så att varje element i den ursprungliga klassen ingår i en av delklasserna men inget ingår i båda.

dikotomi´ subst. ~n äv. ~en, ~er ORDLED: diko-tom-in

gaffelgrening, dikotomi, förgreningstyp hos växter och alger, vilken innebär att två likvärda grenar eller flikar utvecklas ur var sin ny tillväxtpunkt vid varje förgreningsställe sedan den ursprungliga tillväxtpunktens verksamhet avstannat.

innehåll, inom dikt och bildkonst ett begrepp som korresponderar med begreppet form.

ande, gudomlig, okroppslig makt.

Tibet, kinesiska Xizang, autonomt område i västra Kina; 1,2 miljoner km², 3,2 miljoner invånare (2016).

mönstervariabler, sociologisk typologi för flerdimensionell klassificering av möjliga förhållningssätt i olika typer av sociala sammanhang, utformad av Talcott Parsons och Edward Shils.

sociologi, läran eller vetenskapen om samhället, akademisk disciplin som har ”det sociala” som särskilt studieobjekt.