diskret (latin discretus ’åtskild’, ’försedd med urskillningsförmåga’, form av discerno ’avsöndra’, ’skilja åt’), som vetenskaplig term: åtskild, icke kontinuerlig.

diskretisering, inom matematiken teknik att överföra ett matematiskt problem till ett beräkningsbart problem med ändligt många variabler.

diskret komponent, separat kapslad halvledarkomponent, avsedd att förbindas elektriskt med andra komponenter på kretskort eller keramiksubstrat.

diskret matematik, det matematiska studiet av diskreta storheter och system till skillnad från kontinuerliga.

diskretionär, inom juridiken: att någon har diskretionär beslutanderätt innebär att han kan träffa sina beslut efter eget fritt bedömande, obunden av fasta regler.

diskre´t adj., neutr. ~ ORDLED: dis-kret

diskret fördelning, begrepp inom sannolikhetsteorin.

foton, ljuskvantum, ljusets och det elektromagnetiska fältets minsta energikvantum.

diskretion [-ʃo´n] subst. ~en ORDLED: dis-kret-ion-en

lobbying, lobbning, lobbyverksamhet, bearbetning av beslutsfattare för att åstadkomma beslut i en viss riktning.