drabb`ning subst. ~en ~ar ORDLED: drabb-ning-en

Homeros, sannolikt en historisk person på 700-talet f.Kr. från det joniska Mindre Asien.

el-Alamein, al-˙Alamayn, litet järnvägssamhälle i norra Egypten, 100 km väster om Alexandria.

Lena, plats för drabbning 1208, se Kungslena.

Kol, död ca 1170, svensk kung av den sverkerska ätten.

Darraðarljóð, dikt på fornyrdislag, bevarad endast i ”Njáls saga”.

hundraårskriget, benämning på de sporadiska strider mellan England och Frankrike som varade från 1337 till 1453 och som ytterst gällde de engelska kungarnas länsinnehav och feodala ställning i Frankrike.

Waco-händelserna, sammandrabbning 19 april 1993, då USA:s federala säkerhetspolis, FBI, efter en 51 dagar lång belägring invaderade den s.k. davidiska sektens kyrka, Mount Carmel, i Waco i delstaten Texas, varvid åtminstone 73 anhängare inklusive sektledaren David Koresh (egentligen Vernon Howell, 1959–93) dödades.

division, delning, indelning, avdelning; benämning på vissa militära förband.

Erik Knutsson, död 1216, svensk kung, son till kung Knut Eriksson.