elektronegativitet, en atoms förmåga att attrahera en elektron.

elek`tronegativitet subst. ~en ORDLED: elektro--neg-at-iv-itet-en

koppar, metalliskt grundämne, en av de sedan forntiden av människan använda metallerna, jämte silver och guld hörande till myntmetallerna i periodiska systemets grupp 11, kemiskt tecken Cu.

halogener, sammanfattande namn på de fem grundämnena i periodiska systemets grupp 17 (VII B): fluor, klor, brom, jod och astat.

jonbindning, kemisk bindning orsakad av elektrostatisk attraktion mellan olikladdade joner.

neon, grundämne, ädelgas i periodiska systemets grupp 18; kemiskt tecken Ne.

alkalimetaller, sammanfattande benämning på de sex metalliska grundämnena i periodiska systemets grupp 1 (IA): litium, natrium, kalium, rubidium, cesium och francium.

oxider, kemiska föreningar mellan ett grundämne och syre i vilka syret utgör den elektronegativa beståndsdelen.

kolgruppen, grundämnena i periodiska systemets grupp 14: kol, kisel, germanium, tenn och bly.

einsteinium, instabilt (radioaktivt) metalliskt grundämne med atomnummer 99, tillhörande aktiniderna i periodiska systemets grupp 3 och homolog till holmium; kemiskt tecken Es.