emaljfärg, pigment av metalloxider, tillsatta med glasfluss, som används för emaljarbeten.

emal`jfärg subst. ~en ~er ORDLED: emalj--färg-en

Kakiemonporslin, japanskt porslin som började tillverkas i Arita-området under 1600-talets senare hälft (jämför Aritaporslin).

fajans, lergods täckt med en ljus ogenomskinlig glasyr, vanligen vit tennglasyr, som oftast är dekorerad.

Satsumakeramik [satsuma-], benämning på två typer av keramik från Kagoshimaområdet i Japan.

glasdekorering, utsmyckning av glasföremål, utförd i hyttan i anslutning till själva tillverkningen eller som efterbearbetning av det färdigkylda glaset.

muffelfärg, äldre benämning på en typ av överglasyrfärg, använd för dekorering av keramik och målning på glas.

överglasyrfärg, färg lagd på glattbränt keramiskt gods och inbränd i en särskild bränning (s.k. dekorbränning), som regel vid 750–850 °C. Överglasyrfärgen utgörs av olika metalloxider med tillsats av glasfluss.

mille fleurs-dekor, en fonddekor av tätt sammanställda blommor målade i emaljfärger.

Bataviaporslin, kinesiskt servisgods tillverkat för den europeiska marknaden under större delen av 1700-talet och exporterat via Batavia (nuvarande Jakarta) på Java.